Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Resebrev 2: Första veckorna på Palmer-basen

Nyhet: 2017-05-15

Michael Axelsson fortsätter att skriva resebrev om sina upplevelser på expeditionen till Antarktis.

Den 19 april kom vi fram och installerade oss på basen, det var många möten och genomgångar av olika saker som vi behövde för att kunna leva och arbeta på basen.

Fisktankar på utsidan av forskningsstationen.Vi hade med oss tre stora lådor med utrustning som jag hade skickat från Göteborg redan i januari, två av dessa var redan på basen och den tredje hade vi med oss på båten. Den innehöll fyra respirometerkammare som jag har fått specialtillverkade till mig efter att ha fått information från mina kollegor från England (Stuart Egginton) och Kanada (Tony Farrell) som var här 2015 och arbetade med isfiskar. Vi är ju en del av ett NSF(Natural Science Fundation)-finansierat projekt och de har en treårscykel: en första fältsäsong, ett år för att analysera data, och ett tredje fältsäsongs-år. Mellan alla möten började vi packa upp all utrustning och försöka planera hur vi skulle sätta upp våra respektive lab.

Båten kommer tillbaka till basen efter andra fisketuren.Basen har ett välutrustat lab där gruppen har flera labutrymmen och jag och William Joyce, en doktorand från Aarhus universitet, delar på lab 101 där vi har en uppställning för in vitro-arbete. Gruppen har även ett antal tankar för fiskhållning på utsidan och inne i akvarieanläggningen. William och jag har en tank för våra in vivo-studier. Det är trångt och vi delar akvariedelen med en annan grupp.

Vi hade ju fiskat med tinor på vägen ner men det vara bara för att få en av de arter vi är intresserade av, så redan efter ett par dagar gick båten ut igen för att fiska och försöka få in de övriga arterna som vi behöver för projektet. Jag stannade kvar på basen för att fortsätta med att sätta upp all utrustning ock kalibrera den så att vi skulle kunna starta arbetet när vi hade fått in mer fisk. Efter fem dagar återvände båten - vädret hade inte varit det bästa men trots det så hade de med sin en bra fångst med fisk som fördelades mellan de olika tankarna.

En isfisk (Chaenocephalus aceratus) på operationsbordet.Arbetet med att förbereda för våra försök var inte klart för det tog nästan en vecka att få tankarna inkopplade på rätt sätt och först efter det kunde vi sedan sätta upp all utrustning men till slut hade vi en fungerande uppställning för de mätningar vi skall göra.

Vi är intresserade av skillnaderna mellan de fiskar som kallas isfiskar (Channichthyidae) - de saknar hemoglobin och röda blodkroppar, och en del arter saknar även myoglobin - och de arter som har både hemo- och myoglobin. Vi har begränsad tillgång till tre arter av isfiskarter (Chaenocephalus aceratus, Blackfinned icefish, Chionodraco rastrospinosus, Ocellated icefish och Champsocephalus gunnari, Mackerel icefish) och två arter som har hemo- och myoglobin (Notothenia coriiceps, Black rockcod och Gobionotothen gibberifrons, Humped rockcod).

Översikt av akvariet.Det vi mäter är syreupptagning, hjärtminutvolym (den mängd blod hjärtat pumpar per minut), blodtryck före och efter gälarna samt venöst tryck. Vi testar hur firskarna reagerar på en temperaturförändring, från 0-1 grader C som det inkommande vattnet håller, upp till först 4 och sedan 8 grader. Vi tittar även på regleringen av hjärtat och cirkulationssystemet. Det är mycket arbete på en begränsad tid och med begränsad tillgång till fisk. Hela projekttiden löper från mitten av april till slutet av juli men jag kommer att åka hemåt med båten som lämnar basen den 24 maj. William kommer att fortsätta vår del av projektet till slutet av juli.

Dags att lasta av fisk från båten.Nu när experimenten är igång är det mycket rutin, det första vi gör varje morgon är att kolla de fiskar som är i respirometrarna och spola/”flusha” katetrarna med lite saltlösning så det inte bildas koagel vilket förhindrar blodtrycksmätningarna. Sedan är det frukost 6:30 och efter det ner på labbet för dagens experiment. Vi arbetar med både in vitro- och in vivo-försök. I in vitro-försöken studerar vi isolerade ”hjärtstrips” från både förmaket (atriet) och kammaren (ventrikeln) för att mäta kraftutvecklingen vid olika simulerade hjärthastigheter, temperaturer och efter stimulering med adrenalin. I ett annat försök studerar vi vilka reglermekanismer som styr mjältens kontraktion. I en studie 1996 visade vi att en annan antarktisk fiskart (Pagothenia borchgrevinki, Bald notothen) reglerade mjälten annorlunda än andra fiskarter och nu har vi en möjlighet at jämföra med flera arter för att se om detta gäller även andra antarktiska arter.

I akvariet pågår in vivo-studierna. Vi instrumenterar fiskarna med olika katetrar och flödesprober (för att mäta blodflödet). För att inte värma upp fiskarna under operationerna jobbar vi i ett kylrum som håller +2o C. Vattnet som vi söver fiskarna i och som spolar över gälarna under operationen för att hålla dem sövda håller 0o C. Fingrarna blir snabbt kalla och då blir finmotoriken som är så viktig lidande. Instrumenteringen tar cirka 90 minuter och efter det skall fisken flytas till respirometeruppställningen för återhämtning. Efter det är det gott med något varmt att dricka- ibland händer det att vi är klara med första operationen redan vid förmiddagsfikat (fast det vet dom inte om att vi kallar det) klockan 10.

Det serveras normalt tre olika soppor och oftast något bakverk, lunch klockan 12 och middag 17:30. Det är alltid många olika rätter att välja på och bakverk i en aldrig sinande ström så det är bra att det är kallt i operationsrummet (+2C) och akvariet (+5C) och att det finns ett gym.

Efter middagen är det ofta ett par timmar av försök kvar och till slut en stund i ”biosalongen” med en kopp te. Där visas alla möjliga underliga filmer som finns på basens servrar och i ett gigantiskt VHS/DVD-bibliotek. Det är lite först till kvarn, den som kommer först väljer film och smaken verkar variera mycket. Man kan också avsluta dagen i baren som är en samlingspunkt på kvällen, ölen kyler naturen på utsidan.

Sedan börjar det om.

..och så några av lokalinvånarna: Pälssäl i snöglopp på lite avstånd, krabbätarsäl på lite närmare håll och en sheatbill på taket till bastun.Vi har inte haft så mycket tid att utforska omgivningarna men har givetvis tagit lite foton på och runt basen. Skiftningarna i glaciären bakom stationen är fantastiska och mullret när den kalvar är imponerande. Djurlivet är lite tunt, men en pälssäl och en krabbätarsäl kom på besök en dag och det flyger/går runt Sheatbills på basen, det är en vadarfågel. Kanske får vi lite mer tid framöver att gå över glaciären det lär finnas pingviner (Chinstraps) och fler pälssälar på andra sidan.

Om författaren

Michael Axelsson är profesor i zoofysiologi, och här skriver han om sina upplevelser på en expedition till Antarktis våren 2017.

Läs mer

Om expeditionen
Resebrev 1: Resan ner till Palmer

AV: Michael Axelsson. Foto: Michael Axelsson.

Artikeln publicerades först på: science.gu.se

Sidansvarig: |Sidan uppdaterades: 2017-08-02
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://bioenv.gu.se/Aktuellt/Nyheter/fulltext//resebrev-2--forsta-veckorna-pa-palmer-basen.cid1465946
Utskriftsdatum: 2017-08-24