Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Lavar i projektet

Organismgruppen lavar består av ca 2100 arter i Sverige, men är svår att placera systematiskt. Detta beror på att en lav inte rör sig om en organism, utan en symbios mellan två olika organismer från helt olika delar av livets träd. Lavar har en svampkomponent, som i symbiosen står för skydd och stadga, och en grönalgskomponent (ibland en cyanobakterie) som genom fotosyntes står för energitillförsel. I vissa fall kan den fotosyntetiserande komponenten överleva utan svampen i naturen, men inte vice versa, och det är utifrån svampkomponenten som laven klassificeras. Lavar kan se ut på många olika sätt, men brukar grovt delas upp i skorp-, blad- och busklavar, baserat på växtsättet. Olika arter växer på olika underlag, ofta stenar, trädstammar (levande eller döda) eller direkt på blottad jord.

I likhet med mossorna förökar sig lavarna antingen vegetativt, genom fragmentering eller avknoppning, eller sexuellt via sporer. Och precis som mossorna, och möjligtvis till än högre grad, är de starkt beroende av mikroklimatet i sin absoluta närhet. Ofta ser man på en trädstam rikligt med lavar bara på ena sidan, där kanske lutningen får regnvatten att passera. Många lavarter är känsliga mot miljöförändringar, och sådant som luftföroreningar kan få den bräckliga symbiosen att sluta fungera, vilket leder till lavens död.

Stiftklotterlav HamraStiftklotterlav (Opegrapha vermicellifera), här fotograferad i naturreservatet Hördalen, Halland. Denna rödlistade skorplav växer gärna på ädellövträd i skuggiga lundskogar. Foto: Oskar Gran.

I Ekprojektet studerar vi mark- och stenlevande lavar, lavar på levande träd (epifytiska) och lavar på död ved (epixyla), men fokus har legat på de två senare grupperna. Sammanlagt har 208 lavarter påträffats i Ekprojektet. Bland de vedlevande arterna fann vi en positiv effekt av naturvårdsgallringen på artrikedomen på stubbar, men ingen effekt på artrikedomen på liggande stammar eller bland de sällsynta och rödlistade arterna (effekter på dessa kan dock vara svårmätbara, då få individer hittas). En effekt på artsammansättningen bland de epixyla lavarterna kunde ses, med ett skifte mot mer torktåliga arter efter att skogarna gallrats (se denna studie, eller Nyhetsbrev 5, sida 18).

De mark- och stenlevande mossorna svarade positivt på naturvårdsgallringen (se Nyhetsbrev 7, sida 18-19). Även för epifytiska lavar på ek kunde vi se en positiv effekt av naturvårdsgallringen och ökad solbelysning (se denna studie, eller Nyhetsbrev 7, sida 15-17). Dock är flera arter känsliga mot störning och ändringar i mikroklimatet, vilket är en av anledningarna till att vi rekommenderar att ca 30-50% av den aktuella skogen sparas för fri utveckling (mycket grova och gamla ekar kan behöva friställas, då lavar på dessa lätt skuggas ihjäl).

Lunglav SäröLunglav (Lobaria pulmonaria), fotad i Särö västerskog, Halland, en dekorativ och vacker lav som inom Ekprojektet bland annat förekommer i naturreservatet Bokhultet. Denna så kallade signalart, som indikerar naturvärden, växer på gamla lövträd i halvöppna skogliga miljöer med hög luftfuktighet och lång kontinuitet. Foto: Oskar Gran.

Artiklar

Här kan du hitta artiklar på ämnet lavar.

Sidansvarig: Sven Toresson|Sidan uppdaterades: 2016-05-09
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?