Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Ekar bland hassel (buske) och andra lövträd

Ek-hasselskog är en relativt vanlig lövmiljö i södra Sverige. Denna skogstyp är precis som föregående typ i regel en rest från ett öppnare, hårt brukat landskap som var vanligt i södra Sverige för 100-150 år sedan. Det var ett beteslandskap där tamboskapen även betade hassel, så på dessa marker föryngrades den inte, utan var fåtalig/sparsam (kanske skyddade man hassel på sina håll, för nötter och klenvedsbruk). En studie av Vessers udde i Östergötland, ett tidigare hävdat område (främst slåtter), visade en ökning av krontäckningen av hassel från 37% till 80% mellan 1937-1991 (besöksförbud och avsaknad av hävd under perioden).

Ek-hasselskog är en attraktiv skogstyp, där vitsippor, ibland även blåsippor och gulsippor, blommar på våren (april-maj). Hasselns goda förna kan öka pH och gynna markfloran, och även landmollusker (snäckor och sniglar) och andra organismgrupper. Hässlenas (”buketternas”) delstammar blir inte så gamla (20-50 år) utan dör successivt och samlar då på sig arter (svampar, skalbaggar), alltmedan nya stammar skjuter upp varje år.

I enstaka ek-hasselskogar finns bara dessa två arter, och då är det tveksamt om någon naturvårdsgallring behövs eller är gynnsam – men ett skäl för sådan är att det ofta är önskvärt att få upp nya, unga ekar som kan ersätta de gamla. Om detta är fallet så krävs mycket skötselinsatser, bland annat plantering och skydd (se denna studie, och denna studie). Oftast förekommer emellertid i dessa skogar även inslag av till exempel björk, sälg, asp (och/eller bok inom dess utbredningsområde). Totalt sett kan ljusnivåerna bli låga och missgynna örter och gräs, eller naturvårdsintressanta skalbaggar och lavar på ekarna. En naturvårdsgallring kan därför bli aktuell, efter inventering.

I Ekprojektet avverkade vi spridda höga björkar, aspar, några ekar om de var många, och upp till hälften av hässlena. Precis som med brakved (se den skogstypen) så kan det ha varit ett misstag att avverka hässlen på detta sätt. I dessa miljöer har det höga trädskiktet en god, eller i vart fall viss kontroll på buskarna, genom ljus- och rot-konkurrens. Försvinner en del av denna kontroll, med samtidig aktivering av stubbskott, nya fröplantor, och andra skott från hassel så blir hassel-utvecklingen ofta stark, vilket vi sett på en rad lokaler (se fotoserie nedan). Om det är riktigt produktivt, så kan ett nytt hasselstubbskott växa upp till 10 meters höjd på 8 år! Snitt-höjdtillväxten från stubbar låg på kring ca 4 meter efter 9 år i Ekprojektet.

Viltbetet förmår inte hejda hasseln mer än initialt, även om enstaka hässlen kan dö. Man får räkna med att naturvårdsgallring i miljöer som dessa gynnar hassel. Om hasseln inte är så talrik från början, så kan detta vara positivt, då hässlena på sikt utvecklar naturvärden. Hasselns starka biomassatillväxt är även intressant ur ett produktionsperspektiv: producerar den mer än Salix-odlingar?

Aspanäs gallringsyta 2002Aspanäs gallringsyta 2003Aspanäs gallringsyta 2006Aspanäs gallringsyta 2013Vickleby gallringsyta 2002Vickleby gallringsyta 2003Vickleby gallringsyta 2006Vickleby gallringsyta 2013Klicka på fotot för att bläddra igenom två exempel på naturvårdsgallring i skogstypen.
Aspanäs, Östergötland: Från början med sluten skog med ek, hassel, ask, björk och andra träd (2002). Efter naturvårdsgallring ses återväxt, främst med hassel, som utvecklas mer i hägnet än utanför på grund av det initiala viltbetet, men därefter växer hasseln på bra även utanför hägnet och täcker 2013 utsikten framför kameran.
Vickleby på Öland: Här finns nästan bara äldre ekar och hassel, och en rik lundflora. Avverkning av en del hassel skapade öppenhet, men lunden sluts snabbt igen genom hasselns återväxt. Spridda äldre ekar dog av avverkningen, vilket även skedde i en delyta som länsstyrelsen öppnade upp, men ej i provytan för fri utveckling. Här borde sannolikt ingen avverkning gjorts, förutom kanske punktvis för ekplantering, då utan att köra med maskiner som till exempel skotare. Kapade stammar kan läggas i hög.

Sidansvarig: Sven Toresson|Sidan uppdaterades: 2016-05-17
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?